IF Älgarna
Krönikor

Den första idrottsplatsen

Ängevallen vid tiden för invigning När Härnösands idrottsplats den 2 september 1923 invigdes och i hällande regn döptes till »ÄNGEVALLEN» kunde man - för att använda en sliten kliche - med all rätt säga, att den fyllde ett länge känt behov. Den stora skolstaden Härnösand hade nämligen dittills saknat allt som kunde liknas vid en ordentlig idrottsplats.

När seklet ännu var ungt fick ungdomen hålla på med sina idrottsliga övningar uppe på en lägda bakom dåvarande Volontärskolan, där ett och annat dike bidrog till spelets nyckfullhet, men där man även kunde hålla på med litet allm. idrott. Sedan flyttade man ner till läroverksplanen, där visserligen ett par belysningsstolpar på planen kunde åstadkomma en smula överraskande »passningar», men där dock markytan i sin helhet var åtskilligt jämnare än uppe vid gamla Volontärskolan, som under tiden ändrats om till ålderdomshem. Övningar i hopp och kast bedrevs på läroverksplanen, medan löpningarna ägde rum på Brunnshusgatan, vilket hade sina poänger eftersom gatan inte är horisontell mer än cirka 300 meter. Vid löpning på 400 meter fick därför startern stå uppe vid Eriksbergsgränd för att tidtagarna vid Grönbacken skulle få en uppfattning om när löparna startade nere vid gamla karamellfabriken vid Norra Nygränd. Under dylika primitiva förhållanden fick träning och tävlingar i allm. idrott bedrivas i Härnösand ända till Ängevallens invigning.

Även om Härnösand sent fick sin idrottsplats var tanken på en dylik av relativt gammalt datum. Det var dock först efter ett föredrag av dir. Erik Bergvall i mars 1916, som tanken tog fastare form. Efter föredraget bildades en kommitté, som lyckades erhålla dåvarande landshövding C. M. Ström till ordförande. Efter ansökan upplät Härnösands stad först ett område på cirka 15 000 kvm mark till idrottsplatsen och ett belopp på 2 000 kronor ur en fond, varjämte enskilda donatorer bidrog med ett lika stort belopp. Centralföreningen för Idrottens Främjande beviljade sedan år 1918 ett anslag på 10 000 kronor, men fäste vid erhållandet av anslaget tvenne villkor. Dels skulle det tänkta området utvidgas så, att fotbollplanen höll internationella mått, dels skulle ett lika stort belopp från staden eller enskilda ställas till förfogande. Dessa villkor uppfylldes också av Härnösand stad, som beviljade ytterligare två bidrag, ett på 8 000 och ett på 10 000 kronor, vadan staden sammanlagt lämnat 20 000 kronor. Denna stora offervillighet från stadens sida föranleddes ej minst av ett besök som generalmajor C. V. Balck, överste Sven Hermelin och telegrafkommissarie Anton Johansson - Svenska Fotbollförbundets mäktige ordförande - avlade i Härnösand 1918.

Ängevallen 1959 Idrottsplatsens utvidgning förorsakade emellertid betydande merkostnader, varför idrottsplatskommitten fick ge sig ut på ny tiggarstråt. Givmildheten var dock glädjande stor. Grosshandlare Wilhelm Blomberg skänkte sålunda 5 000 kronor, grosshandlare Erstad allt till plank och läktarebygge erforderligt virke, vilket representerade ett avsevärt belopp, och disponent Sahlberg i Strömnäs bidrog med ett belopp på 3 000 kronor. Dessutom erhölls från Svenska Fotbollförbundet ett bidrag på 3 000 kronor.

Arbetena med idrottsplatsens iordningsställande bedrevs till större delen som statligt nödhjälpsarbete i ”Skogssällskapets” regi.

Tillkomsten av föreningen Älgarna

"MISSNÖJDA SKIDLÖPARE BILDA EGEN FÖRENING"

Ur boken "40 år i grönt och vitt"
Tillkomsten av Älgarna

Tillkomsten av föreningen Älgarna

Den första idrottsplatsen

Ur boken "40 år i grönt och vitt"
Om Ängevallens tillkomst